Vårt svenska språk är rikt, men just när det gäller ensamhet kunde man önska sig fler nyanser. Det finns ju nämligen olika sorters ensamhet. På engelska finns två begrepp som direkt avslöjar vilken sorts ensamhet man pratar om, ”loneliness” och ”solitude”.
Först den påtvingade ensamheten, loneliness. Den där som kan gnaga hårt på tillvaron och som kanske känns mest när man som högst ansvarig måste fatta beslut som ingen verkar ge stöd eller förståelse till. Eller kanske när man gått från kollega till chef och man plötsligt inte är en i gruppen.
Sedan har vi den självvalda ensamheten, solitude. Den ser annorlunda ut och är ofta en behaglig upplevelse. Ett tillfälle att tänka klart en tanke, att ta igen sig efter några tuffa dagar eller bara att vara på en favoritplats helt för sig själv.
Då kommer frågan – kan den där olustiga ensamheten byta sida och kännas självvald, kan loneliness bli solitude?
Ja, det går att göra något åt detta. En nyckel är självinsikt. Genom att lära känna mig själv bättre kan jag få en annan relation till de beslut som ska tas. Besluten kommer från en källa som jag är bekväm med och som jag litar på. Detta känner också omgivningen av. Respekten för besluten, och kanske också stödet, kan bli tydligare.
Vår erfarenhet är att självinsikt är ett område som många chefer behöver arbeta mer med. Vem är jag? Varför är jag här?
För att ta ett steg framåt i ensamheten krävs mod. Det är också viktigt med sammanhang som tillåter dig att vara dig. Ensamheten finns där som del i ledaransvaret, men den kan se olika ut.
Om du vill utforska hur du kan gå vidare, läs gärna om HumanCores program Core Leaders.