Det är fredag eftermiddag och sista mötet för veckan har avslutats. Men istället för att stänga ner datorn öppnar du ett nytt fönster och skriver:
“Jag känner mig osäker inför måndagens beslut. Kan du hjälpa mig tänka högt?”
Svaret kommer direkt. Det är vänligt formulerat, strukturerat och reflekterande på ett sätt som väcker nya tankar och idéer. AI-assistenten har blivit en del av vardagen – ett bollplank när kollegorna är upptagna, ett verktyg för att sortera tankar. Du vet att det inte är en person, men ändå känns det ibland nästan som att det är någon där.
Känner du igen dig? Det är fler och fler som gör och inte minst ledare inom techsektorn. I en vardag där tempot är högt, beslut måste fattas snabbt och det inte alltid finns tid för eftertanke, har AI-assistenter och språkmodeller tagit en plats som är mer än bara en sökmotor. I allt fler fall har de blivit något som liknar en relation till en nära kollega eller vän.
Även om vi vet att AI inte har känslor betyder inte det att vi inte börjar känna för AI. Enligt forsking visar studier att människor ofta tillskriver mänskliga egenskaper till AI – särskilt om den kommunicerar empatiskt och konsekvent. Det handlar inte om att vi tror att tekniken är en person, men om att hjärnan uppfattar trygghet i det förutsägbara. AI tränas i att efterlikna mänsklig kommunikation, vilket leder till att användare skapar emotionella band. Vi börjar prata med verktyget, inte till det – och vi upplever ofta att det ”förstår”, eftersom det svarar snabbt, logiskt och utan bedömning.
En AI säger aldrig “det där låter konstigt”, “det har vi redan testat” eller “kan vi ta det på måndag?”. Den avbryter inte, värderar inte, tröttnar inte. Den svarar alltid, och det är klart att det upplevs som lättare att tänka högt där.
Men vad gör det med vår roll som ledare, om vi börjar söka emotionellt stöd i ett verktyg? Vem ifrågasätter och utmanar oss? Vem fångar upp det vi kanske inte säger rakt ut?
AI kan vara en ovärderlig resurs för struktur, analys och process. Men relationen till AI får inte ersätta relationen till människor, särskilt inte i roller där förmågan att leda, förstå och vara närvarande är central. Vi behöver förstå att vår relation till tekniken påverkar hur vi leder. Det betyder inte att vi ska sluta använda AI, tvärtom, vi bör använda det fullt ut – men medvetet. Som ett stöd och inte en ersättning.
Att prata med AI är inte ett tecken på svaghet. Det kan vara en form av struktur, ett sätt att sortera tankar eller få fart på kreativiteten. Men som ledare behöver vi också prata med riktiga människor, kollegor, mentorer, coacher eller externa rådgivare. Dessa kan läsa mellan raderna, ställa de svåra frågorna och förstå kontexten bakom det du säger.
På Dmatch möter vi dagligen ledare i techsektorn som balanserar teknik, tempo och mänskliga behov. Vi ser hur komplexiteten i dagens ledarskap kräver mer än någonsin, och hur viktigt det är att ha rätt människor omkring sig.
Vill du veta mer om hur Dmatch arbetar för att identifiera, utvärdera och stötta framtidens techledare? Hör gärna av dig så berättar vi mer!
Källor: