Ledarskap i en tid av konstant förändring

Ni vet den där textraden av Leonard Cohen: There is a crack in everything, that’s how the light gets in.

Mina mål har alltid varit höga men det är motgångarna som tvingat mig att omvärdera dem, att riva mina tvärsäkra uppfattningar. Och det är sprickorna som fått ljuset att lysa igenom igen.

Ändå är vi många som måste påminna oss om att inte sträva efter den perfekta fasaden, att inte arbeta ihjäl oss för mål som låter bra sett från utsidan, men som egentligen inte skulle ge långvarig lycka.

Själv har jag tvingats att omvärdera livet många gånger. Jag vill få ut det mesta av livet, både privat och på arbetet. Men som vd och trebarnsmamma med en skilsmässa mellan barn två och tre har jag omvärderat vad ”det mesta” är flera gånger i livet.

I takt med att mina egna sprickor förändrade mig och i takt med att vårt företags sprickor förändrade företaget, skavde det gamla.

Först de senaste åren har jag förstått vikten av att låta det skava. Och att det krävs att man stannar där som ledare. I skavet. Att man vågar stanna upp, reflektera, ta hjälp för att omvärdera de där tvärsäkra värderingarna och målen.

Det är också det vi ser i våra kravprofiler. Att det krävs annat av ledare. Det krävs att man klarar tempot, det obekanta och att man trots det kan engagera och utmana andra.

För 15 år sedan var kravprofilerna fyllda av erfarenheter. Idag har detta förflyttats mot hur man har gjort saker och vad man har för potential och resurser för att klara sitt ledarskap. Ord som inre trygghet, tydlighet och personlig mognad blir allt vanligare i våra kravprofiler.

Det är en gammal föreställning att en ledare inte får ha fel och att en ledare ska ha en perfekt yta. Det krävs med andra ord annat av ledare idag. Det krävs annat för att vi ska tro på dem som leder oss.

Hur kan jag vara så säker på detta? För att jag dagligen frågar folk vad de söker och ber dem beskriva sina egna bästa chefer – och jag har gjort så i 20 års tid. Jag har också tyvärr sett rekryteringar som inte har gått bra och dragit slutsatser av det.

Man kan kanske säga att det har blivit ett hårdare, mer omänskligt klimat även för ledare. Det har definitivt blivit mer utsatt och transparent.

Allt mer ser jag idag att de ledare som är verkligt framgångsrika – och då menar jag såväl ekonomiskt som mänskligt – är de som har styrka att vara sårbara.

För mig handlar detta om självinsikt. Modet att våga ifrågasätta sig själv, att vilja utveckla sig själv. Att först ställa sig frågan: Vad är mitt ansvar i detta?

Vi inspireras inte av perfektion och starka fasader, utan av dem som håller ihop trots misstag och motgångar.

Signerat, Michaëla Berglund är vd och partner och medlem i 17-nätverket.

Läs hela krönikan här.